Rik vinhistoria


Det bulgariska vinet – en gåva från Thrakerna

Vin har onekligen en särskild roll i bulgarisk historia och kultur. Vin har producerats i trakterna av nuvarande Bulgarien redan under antiken, dvs 3000 år f.Kr. De som anses ha introducerat vinet var thrakerna (stammar som under antiken levde i de sydöstra delarna av Balkanhalvön).

Enligt thrakerna hade vinet en bedövande effekt som hjälpte prästerna att komma i kontakt med gudarna och på det sättet har kulten mot vinet uppstått. Den första kända vinguden är den thrakiska guden Zagreus. De gamla grekerna kallade honom Dionysos för att senare passera i den romerska pantheonen under namnet Bacchus. Dionysos mor, Semela eller också kallad Zemela, är en thrakisk gudinna av jorden, växterna och fertiliteten. Namnet förknippas med det thrakiska namnet för jord ”moder jord” och det gamla bulgariska namnet Zemlia ”moder jord”.

Thrakerna anses ha varit bland de bästa vinproducenterna under antiken och deras aromatiska och fylliga viner var kända över hela världen. Homerus själv har förevigat dess egenskaper.

Införandet av kristendomen (mitten på 800-talet) uppuntrade en ännu mer rigorös utveckling av vinodling i Bulgarien – vinet som symbol för Frälsarens blod, en viktig element i ortodoxa kyrkan. St Tryphon Zarezan personifierar kulten mot vinet. St Tryphon var en kristen helare och är nu vinets skyddshelgon i den östra ortodoxa kyrkan. St Tryphon Zarezan firas den 14e februari för att fira och välkomna det kommande vinåret.

De mörka ottomanska tiderna i perioden från slutet på 1300-talet till slutet på 1800-talet var inte gynsamma för vinproduktionen i Bulgarien. Vinmakningen var mest koncentrerad runt klostren men avstannade i sin utveckling.

Efter befrielsen 1878 fram till andra världskriget återtogs produktionen av kvaltativ vin och Bulgarien upplevde en renässans när det gäller vinmakningen. Tyvärr kom det ett annat slag i form av det kommunistiska regimet. Regimet förstatligade vingårdarna och prioriterade kvantitet istället för kvalitet. Det varade fram til 1989, då regimet föll i hela Östeuropa. Det första årtiondet efter kommunismens föll var tuffa år – vingårdar rycktes upp, stora vinanläggningar stängdes, en misslyckad privatisering aggarverade situationen.

Mycket tack vare hjälp från EU började situationen styras upp i början på 2000-talet. Idag finns det över 200 småskaliga vingårdar drivna av både unga och erfarna vinmare som tar hjälp av resten av vinvärlden för att hitta tillbaka till sina rötter. Kvantitet har gett vika för kvalitet och bulgarisk vinmaking återigen tar kurs åt rätt riktning.